Skip navigation

INTERVJU: "Det var jättecoolt att slå långt"

Johan Wennerström - 20:43 27/01/2016 (uppdaterad 15:41 08/02/2016)

"Golfrebellen skrällde och vann". Rubriken kunde läsas i Sportbladet efter Christian Nilssons seger på Europatouren 2009.
   I en längre intervju med Golfing.se berättar en av Golfpoddens programledare om hur motivationsproblem nästan fick honom att sluta, och om den annorlunda bild som kunde målas upp i medierna.
   - Jag förstår att den tolkningen gjordes, och jag tyckte att det var lite roligt att sticka ut på banan, säger det före detta golfproffset.

Christian Nilsson spelade landslagsgolf på amatörnivå med Henrik Stenson och Peter Hanson. Trion blev proffs ungefär samtidigt, men medan Stenson och Hanson fort blev framgångsrika gick det till en början trögt för Nilsson. Värmlänningen slet med allt från medelmåttiga resultat till motivationsproblem och funderade på om han överhuvudtaget skulle fortsätta med golfen. En förändring var nödvändig.

Han tog hjälp av en mental tränare i Karlstad som fick honom på rätt köl. 2005 kom belöningen, då Nilsson lyckades kvala in till Europatouren via San Roque i Spanien.

- Det har jag starka minnen från, när drömmen någonstans höll på att bli verklighet, säger Christian Nilsson.

- Jag visste att par skulle räcka på sista hålet, eventuellt en bogey. Jag minns att det kändes lite konstigt efteråt när folk kom fram och gratulerade mig. Konstigt, men samtidigt jävligt kul. Det var pressande och roligt på samma gång.

Tävlingen därpå, i Sydafrika, minns han med skräckblandad förtjusning.

- Det gick superbra i tre varv och jag fick spela i näst sista bollen, men sen rasade jag ihop som ett väldigt skört korthus. Jag fick pröva på att få en rejäl smäll direkt. Samtidigt kände jag att jag höll måttet och kunde vara med i toppen även på Europatouren. Jag tror att det var bra. Jag blev inte knäckt, det var mer en lärdom att jag inte pallade och behövde utvecklas.

När Nilsson som 33-åring tog beslutet att lägga klubborna på hyllan sju år senare kunde han blicka tillbaka på många fina minnen, bland annat titeln 2009 och en Race to Dubai-final 2011.

- Men jag har faktiskt aldrig sagt rakt ut att jag slutar. Jag ser fortfarande detta som ett uppehåll. Antingen varar det för evigt, eller så får jag för mig att börja igen. Men just nu finns inga nyheter, haha.

Efter titeln i St Omer Open 2009 fick Nilsson - av Sportbladet - frågan hur han planerade fira. Svaret: "Jag fick massa champagne sprutat på mig. Men annars blir det nog inget firande alls. Jag åker direkt till Stockholm och bilar hem till Karlstad därifrån."

Christian%20Nilsson
Foto: Getty Images av Andrew Redington


Det verkar inte ha varit så glamouröst…
- (Skratt). Nej, det var väl inte det. Jag minns att det var några kompisar som kom in på green och sprutade champagne. Det räckte gott så. Men hemma blev det väl lite firande, det blev det.

Var känslorna rentav "lite konstiga" då också?
- Nej, då var det nog bara glädje. Det var enklare att greppa. Jag hade varit ute några år och känt att om jag inte borde vinna så åtminstone att jag kunde vinna. Då hade jag nog en annan självbild, mer som en vinnare som var glad över att uppnå sitt mål.

Vad var annars den mest utmanande delen med livet som golfproffs?
- Jag minns att det var tufft efter den där titeln. Jag åkte och tävlade i lite större tävlingar direkt, tänkte att "de vill man ju inte missa nu när man är så het", men jag kände mig lite tom. Jag hade strävat efter det där tydliga målet och inte hunnit sätta upp nya drivkrafter. Bland det svåraste var just att sätta upp en plan och följa den till punkt och pricka, och jag tror det är likadant för de flesta proffsen. Jag hade en liten benägenhet att falla ur. När jag hade en tydlig drivkraft klarade jag av det, och då gick det emellanåt ganska bra, men vissa perioder gick det sämre.

Du slutade spela 2012. Varför?
- Den största anledningen var familjen. Jag hade gjort mitt totalt kanske bästa år 2011 (final i Race to Dubai, reds anm.) och gick in i ett nytt år med nya mål, men jag kände när säsongen började att jag inte ville ha det livet längre. Jag ville inte resa runt 30 veckor och träna från morgon till kväll i sex dagar när jag väl var hemma. Jag började fundera på om det var värt det och kom fram till att jag ville vara hemma, att jag skulle ångra mig om jag inte var med när barnen växte upp.

Många minns nog dig som en annorlunda karaktär på golfbanan, en spelare som vek av från normen. Media kunde skriva om en rebell som gillade punk. Var du bekväm med den bilden?
- (Skratt). Ja, men jag tyckte nog att det var lite gött. Jag visste ju att det inte stämde särskilt väl in på mig som person, men jag kan förstå att den tolkningen gjordes. Och det var väl okej. Jag upplevde det inte som negativt i alla fall. Jag tyckte att det var lite roligt att sticka ut, både för min egen skull men också för att folk la märke till det. Om vi pratar kläder hade jag som grej att spela i rosa byxor och piké på lördagar till exempel. Jag trivdes bra i det, den grejen funkade. Jag förde aldrig någon statistik, men det gick alltid jäkligt bra. Sen blev det en liten grej med tatueringarna också. Jag hade några stycken med barnens namn och tyckte väl att "det är bra, det ska jag ha", men då hade jag ingen tanke på att det skulle vara coolt eller sticka ut på något sätt. Men ja, jag tyckte att den där stämpeln var lite rolig. En tatuerad jävel i rosa liksom, haha.

Du fick en fanclub också.
- Ja, jäkligt kul att ha det stödet. Den startade här nere i Karlstad och växte med några lokala medlemmar, men även nationellt och några internationellt. De var ute på många tävlingar med Christian N Crew-tröjor.

Hur är det att spela en golftävling med en klack?
- (Skratt). Jäkligt roligt. Oavsett om Masters spelades i Stockholm eller Skåne så var det väl mellan 20 och 50 personer som var där och följde mig. De skrek när jag slog utslag och höll på. Det blev lite cirkus, vilket ju var jäkligt kul, men också till viss del pressande. Här hade man kompisar som plockat ut semesterdagar för att se mig spela, och sen går man ut och skjuter 80-80 liksom. Det vill man ju inte…

Christian%20Nilsson
Foto: Getty Images av Ryan Pierse

 

Du slog långt. Var det viktigt för dig i unga år?
- Absolut, det var ju jättecoolt att slå långt. Jag la mycket krut på det. Jag är uppväxt på Kils GK och tränade alltid med äldre juniorer som slog längre, så jag stod alltid och längd-hetsade på rangen. Tog mest i, och lärde mig att få fart på klubban. Och visst, det har hjälpt mig. Det är en fördel att slå långt. Sen gjorde jag ett medvetet val att dra ner på hastighet och längd allt eftersom, men jag hade fortfarande en drive som var längre än de flesta. Mitt bekymmer var att jag missade många fairways, vilket inte håller på Europatouren. Det är bättre att ligga 257 meter ut på fairway än 300 ut i den tjocka ruffen. Det var inte bara att banka.

Vilken kontakt har du med golfen i dag?
- Jag är assisterande tränare på Karlstad GK sedan 2013. Det går framförallt ut på att ge lektioner till medlemmar och att jobba med en juniorgrupp och en del mot företag. På sommaren är det rätt långa dagar, men på vintern är det lite lugnare. Framförallt är det kul att träffa folk. Förut har det varit så mycket fokus på att hjälpa mig själv, men det är roligt att försöka hjälpa andra att bli bättre nu, en kick som jag inte riktigt är van vid. Sen har jag varit med och spelat lag-SM för Karlstad de senaste åren och förhoppningsvis i år igen. 

Hur följer du proffsgolfen i dag?
- Ärligt talat inte så värst mycket. Utan Golfpodden hade jag nog följt den väldigt lite, men nu blir jag väl tvungen att hålla mig lite mer up to date innan vi spelar in ett program, haha. Det är mest Ryder Cup och majors som jag tittar på, och OS ska jag se, men sen följer jag med i andra delar av golfen som tränare.

Saknas det profiler i golfvärlden?
- Svår fråga. Jag tycker nog att de skulle kunna sväva ut lite mer. Det finns några svenskar som försöker, Pelle Edberg kör ju med sin bandana emellanåt och så, men samtidigt vet jag att man som golfare har sina rutiner. När de går runt där och gör sin grej kan det utifrån se lite tråkigt ut. Sen har ju vissa en medveten strategi att typ prata med publiken för att det gynnar en själv, och då blir de automatiskt profiler. Jag känner inte alla, men jag tycker nog att det finns några svenskar som är spelevinkar, men att det kanske inte syns på tv. På gott och ont.

Vad kan man göra för att "rocka upp" golfen som tv-sport?
- Göra den lite häftigare, tror jag. De som alltid spelat och tittat kommer att fortsätta titta oavsett, men en grej som pro-tracer gör det lite tydligare att följa. Allt eftersom bilden blir bättre med 3D kanske man kan få se greenområdet på ett mer verkligt sätt också. Alla tekniska hjälpmedel tror jag hjälper. Det höjer säkert upplevelsen för unga som är på sociala medier och håller på med alla häftiga grejer också.

Från och med 2016 kommer Christian Nilssons och Tobias Sandéns podcast Golfpodden att presenteras i samarbete med Golfing.se. Första avsnittet med förbundskapten Rickard Lindberg finns att lyssna på här, och duon har tidigare gästats av bland andra Jonas Blixt och Alex Norén.

Hur startade Golfpodden?
- Det var Tobbe som ringde mig för länge sedan och sa: "jag har lite idéer här på vad vi kan göra utanför våra vanliga karriärer". Ett av förslagen var en podd. "En podd!? Nej, den stryker vi", sa jag. Sen gick det ett tag innan han ringde upp igen. "Nu har jag en ny idé här", sa han. "En golfpodd!". Sen började han lägga ut texten och fick mig lite på kroken, så vi tänkte att vi åtminstone kunde testa och se om vi var helt värdelösa eller hur det skulle bli. Men första avsnittet var ju lite roligt, tyckte vi, och på den vägen är det.

Det blir fortsatt en värmländsk touch på podden, alltså.
- Ja, vi är ju värmlänningar båda två och har ungefär lika dålig humor och tänker ungefär likadant. Det får man liksom ta om man lyssnar, att det blir på värmländska, haha. Den dåliga humorn är inte mycket att göra åt, men vi tänker att det hade varit kul om det kom fram lite information som man inte har hört tidigare från spelare eller andra som vi intervjuar. Det ska vara ett samtal mellan tre kompisar som man får vara en del av. Vi förbereder oss inte så mycket utan kör mest på och så blir det som det blir.

Saknar du proffsgolfen idag?
- Delar av den, får jag säga. Jag tror att det är svårt att nå samma upplevelser som man har typ i en ledarboll. Den världen var häftig. Sen kan jag sakna att utveckla mig själv, typ att stå på en matta och träna på en viss position i baksvingen i två timmar. Men samtidigt väger de negativa sakerna över i dag.  

Christian Nilsson
Född: 25 maj 1979 i Karlstad
Bor: Karlstad
Blev proffs: 1999
Tävlingar på ET: 160
Topp-tre-placeringar: 6 (varav en seger)
Snittdrive 2006: 285 meter

Av: Johan Wennerström - golfing.se


tags: golfpodden, christian nilsson

Bild: Getty Images

Relaterat

Senaste: Golfing.se